Nu finns boken "I Gott Sällskap" till försäljning!
Nu finns boken till försäljning på Akademibokhandeln Gleerups i Lund,
Lunds Bok & Papper, Bokia på Hansa Compagniet i Malmö, Malmö Bokhandel,
Hamrelius Bokhandel i Malmö, Bokia på Caroli och Akademibokhandeln Södertull i Malmö.
Dessutom säljes boken i shopen på Falsterbo Golfklubb.
Det går även i övriga Sverige att få boken sänd
i skyddande förpackning, till valfri adress inom Sverige,
genom att betala in 180 kr på förlagets bankgiro 241-9554
med angivande av namn, adress och postadress.
Önskar Du bidra med nya uppgifter eller lämna synpunkter
på innehållet i boken, går det bra att klicka på kommentarer
nedan och skriva in ditt bidrag. Alla kompletteringar och
synpunkter mottages tacksamt.
Awazu & Wallasis
År 1732 instiftade kammarherren greve Carl-Fredrik Piper orden, som hade övervägande sällskapliga inslag. Endast den unge Olof Dahlin, ordens sekreterare och ende ofrälse, var på något sätt anknuten till litteraturen. Dahlin, sedermera adlad von Dahlin, blev senare känd som skald, hävdteckanre och utgivare av tidskriften Argus.
Ordens karaktär av skämtorden kan man få en känsla av genom att t.ex. läsa ett bevarat protokoll om en hederstvist mellan ordensbröderna greve Carl Bonde och greve Klas Ekeblad. Bonde hade utspritt att Ekeblad på en middagssammankomst hos den franske ambassadören greve Casteja skulle förtärt 27 supar kanelbränvin. Bonde åberopade ordensbröderna Sack, Horn, två baroner Löwen och en baron Mengden som vittnen. En kommission tillsattes, bl.a. bestående av ordensbröderna Bielke och Mörner. Domen blev att båda dömdes böta till ordenskassan.
Då som nu var det mystifikationer och den målmedvetna omsorgen om sekretessen som retade nyfikenheten hos de icke inlåtna.
Tiden efter unionsupplösningen (1906-2008)
Intresset för de från 1700- och 1800-talet stammande ordenssamfunden har i perioder varit mycket stort. Antalet akademiska ordnar har ökat kraftigt. Vid nya lärosäten runt om i landet har nya traditioner införts. Samfund med parodiska och pompösa former har instiftats med inspiration från statsordnar, andliga riddarordnar och esoteriska ordenssamfund.
Ordensvurmen har nått nya parodiska höjder under senare år, t.ex. genom instiftandet av 10+, som är en sammanslutning herrar med omåttligt stort intresse för att tillhöra så många ordenssamfund som möjligt. Tanken är att de som är med hjälper varandra att vara faddrar för andra medlemmar i sammanslutningen som önskar inträda i ytterligare ett ordenssamfund.
Från representationsreformen till unionsupplösningen (1866-1905)
Sverige upplevde under slutet av 1800-talet en snabb indutriell utveckling. Samhället genomgick en total förändring, där bl.a. trä- och järnindustrin expanderade, medan jordbrukets roll minskade. En demografisk förändring skedde, med en betydande befolkningsökning på grund av förbättrad folkhälsa och en högre materiell standard. Den kraftiga urbaniseringen som följde, medförde också att fattigdomsproblemen blev synligare. Fattigvården räckte inte till. I detta sammanhang uppstod olika former av välgörenhet.
De första välgörenhetsföreningarna, som startades i början av 1800-talet, hade oftast välburgna män som medlemmar. Några årtionden senare bildades även liknande organisationer av kvinnor. Dessa organisationers medlemmar hade ett filantropiskt syfte och önskade i första hand skapa bättre förutsättningar för exempelvis mindre bemedlade kvinnor som ville ge sina barn en god vård och uppfostran, snarare än att lindra den akuta nöden.
Den 3 april 1816 fastställdes stadgar av Kungl. Maj:t för Sällskapet De nödlidandes vänner. Initiativtagare var språkmästaren Louis Paban, som genom olika skrifter om välgörenhet och outtröttligt personligt engagemang, lyckades samla 333 rdr banko som grundplåt för sällskapet. Större och mindre donationer från en mängd framstående personer gjorde snart att sällskapets hjälpverksam-het blev betydande. Bl.a. skänkte Carl XIV Johan 15 000 rdr till sällskapet. Huvudsakligen riktades hjälpen till behövande ståndspersoner, såväl yngre som äldre, bosatta inom Stockholms stad.
Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux, som startades juldagen år 1862 av grevinnan Charlotte von Schwerin (f. Liljencrantz), hade från början välgörenhet som verksamhetsidé. Tanken var att skaffa egna hem, till mindre bemedlade och ensamma "fruntimmer" ur högreståndsfamiljer, med varma rum och omge dem med kärlek och omvårdnad. Idag är verksamheten inriktad på att erbjuda hyreslägenheter för friska pensionärer i Stockholmsområdet. I Göteborg startade Götilda Fürstenberg (f. Magnus) år 1880 Stiftelsen Eduard Magnus' minne, till minne av hennes far grosshandlaren Eduard Magnus, vilken erbjöd uppvärmda husrum åt obemedlade personer, som inte tillhörde den egentliga arbetarklassen. Andra liknande initiativ var Stiftelsen for ugifte fruentimmer i Bergen (startad redan 1851 för kvinnor tillhörande ämbets- och borgarklassen) och Stiftelsen Konung Oscar I:s minne (instiftad 1875).
År 1823 hade den då blott 16-åriga Josefina, född i Milano och dotter till Napoleons styvson Eugène de Beauharnais, gift sig med kronprins Oscar. 1859 blev Josefina änka. För att fira 50-årsminnet av änkedrottningens intåg i Stockholm, gjordes en riksinsamling 1873, som resulterade i Stiftelsen Konung Oscar I:s Minne. Huvuddelen av stiftelsens startkapital kom dock från ett arv som drottningen fick från sin syster kejsarinnan Amalia av Brasilien.
Teckning av Konung Oscar I:s Minne i Svenska Familje-Journalen 1880.
För pengarna lät hon 1875 bygga ett hus, på Björngårdsgatan 25, avsett för änkor och ensam-stående kvinnor av ståndet, oberoende av tros-bekännelse. För hemmets skötsel svarade nunnor från de Katolska Elisabethsystrarnas orden, men sedan 1965 har katolska serafimsystrar från Polen hand om omvårdnaden av de boende på stiftelsen. Verksamheten är sedan 1950-talet förlagd till Fogdevägen i Bagarmossen.
År 1870 bildades Sällskapet Jultomtarna i Stockholm på initiativ av klädeshandlaren Lars Eugen Westin. Ändamålet var att förse fattiga barn med företrädesvis kläder. Detta sällskap kom sedan att bilda mönster för ett femtiotal liknande sällskap på orter runt om i landet. T.ex. bildades sedan 1876 Sällskapet Jultomtarna i Uppsala, 1877 i Karls-krona, Linköping och Skövde samt 1881 i Piteå. Flertalet av dessa föreningar upphörde med sin verksamhet under slutet av 1950-talet eller början av 1960-talet. Dock har några av dessa välgörenhetsföreningar överlevt in i våra dagar. Den sällskapliga delen i verksamheten har nog räddat kvar föreningarna, trots att de lokala behoven idag är betydligt annorlund mot tidigare.
I syfte att skapa ett ålderdomshem, med ringa eller ingen avgift, för mindre bemedlade kvinnor ur den s.k. bildade klassen, bildades år 1895 Sällskapet De gamlas vänner i Stockholm. År 1911 kunde man öppna "Hemmet för gamla" i Enskede.
I början av år 1903 var två stockholmskor, Gertrud af Klintberg och Gerda Meyerson, på promenad på Djurgården. De samtalade bl.a. om den sociala nöden som följde med den snabba urbaniseringen. Samtalet ledde till att de den 18 februari 1903 samlade ett antal föreningar med sociala intressen till ett möte. Redan den 3 juni samma år bildades Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA). Till föreningens förste ordförande valdes direktör Ernst Beckman.
Förbundet kom snabbt att bli en samlingspunkt för dem som var intresserade av sociala reformer och drev i början av 1900-talet en vittförgrenad verk-samhet med ett 30-tal föreningar. Man tog initiativ till undersökningar av sociala förhållanden och sociala problem. Resultaten låg bl.a. till grund för krav på sociala reformer och inrättandet av olika myndigheter. Idag är CSA:s huvudsakliga ändamål, enligt stadgarna, att främja utvecklingen på social-politikens område och därigenom bidra till klarläggande av förutsättningarna för framgångsrikt socialt arbete, genom att bidra till publikationer av socialvetenskaplig betydelse, anordna konferenser i socialpolitiska frågor samt gagna den socialpolitiska forskningen.
Den konstitutionella ståndsförvaltningens tid (1809-1866)
När t.ex. några uppsalastudenter bildade diskussionsklubben konventet - ett namn som i sig luktade fransk revolution - förbjöds genom regeringsbeslut och dess påbörjade skriftserie drogs in och konfiskerades.
Den 22 december 1846 beslöt riksdagen om införande av Fabriks-och hantverksförordningen, vilket innebar slutet för det gamla skråväsendet. Ett skråväsende byggt på Skråförordningen från 1720. 1864 utfärdas en ny, reviderad hantverksordning med utvidgad näringsfrihet och med frivillig föreningsanslutning. I princip kunde nu vem som helst börja med vilket hantverk som helst utan kompetensbevis.
En poet skaldade 1846: "Skomakarn vid sin läst Der han förr trifdes allrabäst. Han syr nu rock och väst. Och Skräddarn, han blir handelsman, Mjölnarn, Sotarn byta med hvarann, Apthekarn håller spisqvarter och Smeden gör Klavér".
Gustavianska tiden (1772-1809)
Den hemliga klubben Svenska botten, som arbetat för konungens planer, men som upplöstes vid riksdagen 1771, fick efter statskuppen åter sanktion och dess medlemmar belönades frikostigt.
Till minne av revolutionsdagen instiftades sällskapet Augusti-bröderna och flera sammanslutningar valde den 19 augusti till sin högtidsdag.
Ordenssamfund instiftades nu i parti och minut. Endast i Stockholm gick det i slutet av 1700-talet att räkna till över ett hundra slutna föreningar med inslag av ordensritualer.
Gustaf III:s nyckfullhet och personliga ledarskap gav upphov till ett groende motstånd. Under 1780-talets början instiftades i Finland Vallhalla-orden, som var direkt oppisionellt mot konungens person. Ur kretsen utgick männen i Anjala-förbundet.
Frihetstiden (1719-1772)
Ett citat ur greve Johan Gabriel Oxenstiernas dagbok från den 28 juni 1769:
"I afton var jag på klubben - ett ställe som jag förr ej sett, men som förtjänar att betraktas för att kunna döma om det tvång, som styr vårt rike. Här er man kringom många bord en hop folk sysselsatta att spela och svärja. I den enes ögon målas harm och raseri och den andres glädjen över en lycklig vinst. Utur dessa kretsar uppstiga tjocka dunster av en svart tobaksrök likasom ifrån spetsen av ett eldsprutande berg. Här rinna strömmar av dricka från en kullslagen butelj bland skärvor av sönderslagna tobakspipor. Än krossas glas mot väggarna, än ser man golvet överströs med sönderslitna kort - oskyldiga offer för en förargad spelare. Längre bort hör man halva ord av politik och riksdagsgräl. På detta sätt bo alla fåfänga förslag, ostadiga lagar, bestickningar, falska rykten... Satser förvaras och bestridas med lika okunnighet och lika envisthet. Dårskap och fylleri taga varandra i famn, och det lilla förstånd en adelsman har dränker han här i floder av punsch. Han tycker sig hava försvarat friheten när ingen kan hindra honom att dricka så många glas han behagar. En annan lovar med högra handen sin ära och sin tro och tager bakom ryggen mutor för nästa votering med den vänstra... Man dricker kungs, lags och frihets skål och raglar i fylleri av bara kärlek till fäderneslandet".
Den unge greve Johan Gabriel Oxenstierna.
Bild ur planschverket Femtio porträtt af ryktbara svenskar.
Under trycket av kyrklig ofrihet, bildades även de swedenborgska föreningarna, Filantropiska sällskapet i Göteborg 1768 och Exegetiska och filantropiska sällskapet i Stockholm på 1780-talet. Dold bakom det fingerade sällskapet Pro sensu communi riktade skalden Kellberg kritik, med löjets vapen, mot det sistnämnda genom artiklar i Stockholms Posten.
År 1771 instiftades, på initiativ av överhovpredikanten Carl Magnus Wrangel, sällskapet Pro fide et christianismo, som fungerade som plattform för utbredningen av kristen tro och kunskap genom idéer om kristen upplysning, undervisning, mission och nykterhet.
Flera sällskap med hjälpverksamhet som ett av sina huvudsyften såg nu också dagens ljus. Främst var Timmermansorden (instiftad 1760) och Svenska Patriotiska Förbundet (1766; senare Pro Patria).
De litterära sällskapen gjorde sitt intåg i landet under 1750- och 1760-talet. År 1753 grundades Tankebyggarorden av kungl. sekreteraren Carl Fredrik Eckleff. Enligt samtida omdömen var Eckleff tavelsamlare utan förstånd om konst, boksamlare utan kännedom om böckers innehåll, i levnadssättet ståtande utan motsvarande tillgångar, stor ordensvurm och särskilt fanatisk frimurare. Av detta kan vi förstå att Tankebyggarordens litterära betydelse ej var instiftarens förtjänst. Bland medlemmarna fanns fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg m.fl. Mellan 1753 och 1755 utgavs tre volymer dikter under titeln Våra Försök.
Snart tillkom flera liknande sammanslutningar, varav Utile dulci, som under sina blomstringsår hade närmare 500 medlemmar, var det förnämsta och kunde till sina medlemmar räkna Kellberg, Leopold, Creutz, Gyllenborg m.fl. Den då blott 19-årige Elis Schröderheim blev dess ledande och sammanhållande kraft, och lyckades göra Utile dulci till ett mellanting mellan akademi, frimurarloge och backanaliskt gille.
Utile dulci utnyttjade till fullo lockelsen hos ordensmystiken. Orden var stiftad till Dahlins minne och dess nyckeltal var 5. Dahlins namn innehöll 5 bokstäver, utile och dulci innehöll vardera 5 bokstäver. Orden hade 5 grader, arbetsåret indelades i 5 skiften. Nyintagna medlemmar fick ordenstecknet, en femuddig stjärna.
1769-81 utgavs fyra volymer Vitterhets Nöjen.
Äldre vasatiden och stormaktstiden (1521-1718)
Genom reformationen och enväldestiden som avslutade stormaktstiden dömdes de religiösa gillena till undergång.
Före år 1701 hör man knappast talas om några föreningar, klubbar eller ordnar i vårt land. Till de få undantagen hör de av regenterna inrättade sällskaps- och minnesordnarna. Amaranterorden, som instiftades av drottning Kristina 1653, upplöstes redan 1654 genom hennes tronavsägelse.
Les goinfres [= "matvraken"], som hade sammankomster i slutet av 1600-talet, var närmast att betrakta som en fylleorden. Den var sammansatt av uppsatta ordensbröder som generallöjtnanten friherre Wolmar Wrangel af Lindeberg, generalmajoren friherre Bengt Horn af Åminne, fältmarskalken friherre Krister Klasson Horn af Åminne m.fl.
Äldre medeltiden (1050-1250) och Folkungatiden (1251-1389)
Handels- och hantverksgillen blev mäktiga sammanslutningar för tillvaratagande av olika gruppers intressen. Ur hantverksgillena framgick skråväsendet, som hade en stark påverkan a vår ekonomiska organisation ända tills skråna upphävdes år 1846 genom Fabriks- och hantverksordningen.
